Längesen sist!

Vi har nu varit i Woldia en vecka och mycket har hänt. Vi har inte bloggat så aktivt som planerat, dels på grund av nätverksproblem samt för att enda stället vi har fri WFfi på är vid LAL-hotell, som ligger cirka 1 km från gästhuset där vi bor. Dit far vi en gång per dag och ibland funkar nätet ibland inte…

Vi har kommit till en rofylld och vacker plats. Från vårt gästhus har vi utsikt över hela staden, som är inramad av höga berg. Woldia är en relativt liten stad, med ca 60 000 invånare. Men är större och har mer utbud än vi förväntade oss.

Staden har varit utan vatten flera veckor, så det vatten vi har till förfogande finns i tunnor utanför våra rum och de fylls på av våra vakter. Utmanande för oss som är vana att duscha dagligen… Ändå har vi det bättre ställt än de flesta. Det är en lärdom för oss.

Vårt gästhus är beläget precis intill ett aktivitetscenter samt en Mekane Yesus-kyrka. Till aktivitetscentret kommer fadderbarn (totalt 150) och deras vårdnadshavare. Vi har bekantat oss med dem och verksamheten här. Nu under påskveckan har det stannat av lite, men vi har fått testa på att spinna bomull tillsammans med en grupp äldre kvinnor. De kommer hit måndags- och onsdagsförmiddagar. Har även lekt och spelat spel med några av barnen. De kommer hit efter skolan, dvs på eftermiddagar samt lördagar.

På lördag hölls en stor påsk-fest för fadderbarnen här på aktivitetscentret, med program och servering. Maten bestod av injera och misr-wott, en sorts linsröra samt kaffe kokat på traditionellt vis. Vi deltog även i programmet genom att sjunga den svenska rörelsesången ”huvud,axlar, knän och tår”. Barnen (ca 100) deltog med drama, tävlingar och berättelser. En rolig och spontan dag!

Påskhelgen har varit omväxlande. På långfredag fick vi en unik möjlighet att delta i en ortodox gudstjänst tillsammans med socialarbetaren Ashagre och datalärarinnan ”Weni”. En ortodox gudstjänst pågår flera timmar, men det är fritt att komma och gå när man vill. Man kan sitta både på utsidan och inne i kyrkan. Vi satt utanför. Det kändes som att vara på en stor piknick. Klädseln för kvinnor är täckta axlar och knän, och helst en traditionell etiopisk sjal på huvudet. Den knyts på ett speciellt sätt. Vi fick hjälp med detta.

 Söndag deltog vi i nattvardsmässan vid Mekane Yesus-kyrkan här på området. Allt gick förstås på amhariska, men vi fick den delvis översatt av en församlingsmedlem, som kan bra engelska. En stämningsfull och högljudd gudstjänst (öronpropparna ska med nästa gång!). Nattvarden var särskilt stark upplevelse för oss.

På eftermiddagen blev vi bjudna hem på mat till Weni (datalärarinnan) och hennes familj. Påsksöndagen är en stor festdag som innebär mycket mat, efter lång fasta. Vi åt injera (såklart), doro wott (kyckling), tibs (lammkött) och ägg. Samt kaffe och popcorn :)
Vi fick låna traditionella festkläder utav Wenis mamma. Komplimangerna haglade!
Vilken härlig gästfrihet vi fick uppleva!

Gårdagen var fortfarande helgdag. Då blev vi inbjudna till Tesfayes familj. Tesfaye är koordinator för Woldias aktivitetscenter. Gissa menyn… Injera med samma röror som igår samt getkött.

Idag har vi fått vara med på marknad. Marknad hålls varje tisdag och den är STOR. Folk kommer dit från landsbygden för att köpa och sälja varor. Här hittar man det mesta. Kläder, sädesslag, frukter, grönsaker, matkärl, får, kor, höns… Allt uppdelat i olika avdelningar. Massor med folk. Liv och rörelse.

Imorgon kommer Lotte, Karin och Christine hit och då far vi tillsammans med dem på utflykt till Lalibela, där vi stannar två nätter.