Lalibela

Efter två nätter i Lalibela har vi återvänt till Woldia. Vi har haft fina dagar tillsammans med Karin, Lottie och Christine. Vägen till Lalibela var en upplevelse i sig. Vi körde serpentinvägar genom höga bergslandskap. Högsta höjden vi åkte på var 3536 m över havet. Lägsta höjden låg nånstans på 2000 m. Vägen var asfalterad förutom 45 km. Vi kan kalla vägen för "tvättbräda", för det skumpade och dammade. Här krävs nog bra terrängbil och bra chaufför! Bägge hade vi.

Vi sov på hotell LAL och där fanns dusch!! Till stor glädje för oss!
Lite om Lalibela... Lalibela är en ort i regionen Amhara i norra Etiopien, på 2 360 meter över havet, omkring 645 kilometer norr om Addis Abeba. Den hade 8 484 invånare vid folkräkningen 1994.^[1]

Platsen hette ursprungligen Roha, men bär nu namn efter 1200-talskungen Lalibela. Här finns elva klippkyrkor från 1000- till 1200-talen med betydande ornamentala och figurativa vägg- och takmålningar och reliefer. Kyrkorna höggs ur berget till fristående byggnader. Den största är mer än 30 meter lång, 25 meter bred och 10 meter hög. Platsen är en välkänd vallfartsort för etiopiska kristna,^[2] och kyrkorna räknas i dag till Unescos världsarv. Strax utanför staden ligger Lalibela Airport. (wikipedia)

Här kommer bilder från vår fina utfärd:

Vägen till Lalibela. Här färdas allt möjligt; människor, får och kor...

Vissa bor i hyddor

Utanför en av klippkyrkorna

S:t Göranskyrkan

En nunna som sålde bl.a. egengjorda målningar

Kung Lalibelas palats (här syns terassen)

Originalmålning från 1200-talet, föreställande de tolv lärjungarna

Så här såg det ut på vägen mellan Lalibela och Woldia

Längesen sist!

Vi har nu varit i Woldia en vecka och mycket har hänt. Vi har inte bloggat så aktivt som planerat, dels på grund av nätverksproblem samt för att enda stället vi har fri WFfi på är vid LAL-hotell, som ligger cirka 1 km från gästhuset där vi bor. Dit far vi en gång per dag och ibland funkar nätet ibland inte…

Vi har kommit till en rofylld och vacker plats. Från vårt gästhus har vi utsikt över hela staden, som är inramad av höga berg. Woldia är en relativt liten stad, med ca 60 000 invånare. Men är större och har mer utbud än vi förväntade oss.

Staden har varit utan vatten flera veckor, så det vatten vi har till förfogande finns i tunnor utanför våra rum och de fylls på av våra vakter. Utmanande för oss som är vana att duscha dagligen… Ändå har vi det bättre ställt än de flesta. Det är en lärdom för oss.

Vårt gästhus är beläget precis intill ett aktivitetscenter samt en Mekane Yesus-kyrka. Till aktivitetscentret kommer fadderbarn (totalt 150) och deras vårdnadshavare. Vi har bekantat oss med dem och verksamheten här. Nu under påskveckan har det stannat av lite, men vi har fått testa på att spinna bomull tillsammans med en grupp äldre kvinnor. De kommer hit måndags- och onsdagsförmiddagar. Har även lekt och spelat spel med några av barnen. De kommer hit efter skolan, dvs på eftermiddagar samt lördagar.

På lördag hölls en stor påsk-fest för fadderbarnen här på aktivitetscentret, med program och servering. Maten bestod av injera och misr-wott, en sorts linsröra samt kaffe kokat på traditionellt vis. Vi deltog även i programmet genom att sjunga den svenska rörelsesången ”huvud,axlar, knän och tår”. Barnen (ca 100) deltog med drama, tävlingar och berättelser. En rolig och spontan dag!

Påskhelgen har varit omväxlande. På långfredag fick vi en unik möjlighet att delta i en ortodox gudstjänst tillsammans med socialarbetaren Ashagre och datalärarinnan ”Weni”. En ortodox gudstjänst pågår flera timmar, men det är fritt att komma och gå när man vill. Man kan sitta både på utsidan och inne i kyrkan. Vi satt utanför. Det kändes som att vara på en stor piknick. Klädseln för kvinnor är täckta axlar och knän, och helst en traditionell etiopisk sjal på huvudet. Den knyts på ett speciellt sätt. Vi fick hjälp med detta.

 Söndag deltog vi i nattvardsmässan vid Mekane Yesus-kyrkan här på området. Allt gick förstås på amhariska, men vi fick den delvis översatt av en församlingsmedlem, som kan bra engelska. En stämningsfull och högljudd gudstjänst (öronpropparna ska med nästa gång!). Nattvarden var särskilt stark upplevelse för oss.

På eftermiddagen blev vi bjudna hem på mat till Weni (datalärarinnan) och hennes familj. Påsksöndagen är en stor festdag som innebär mycket mat, efter lång fasta. Vi åt injera (såklart), doro wott (kyckling), tibs (lammkött) och ägg. Samt kaffe och popcorn :)
Vi fick låna traditionella festkläder utav Wenis mamma. Komplimangerna haglade!
Vilken härlig gästfrihet vi fick uppleva!

Gårdagen var fortfarande helgdag. Då blev vi inbjudna till Tesfayes familj. Tesfaye är koordinator för Woldias aktivitetscenter. Gissa menyn… Injera med samma röror som igår samt getkött.

Idag har vi fått vara med på marknad. Marknad hålls varje tisdag och den är STOR. Folk kommer dit från landsbygden för att köpa och sälja varor. Här hittar man det mesta. Kläder, sädesslag, frukter, grönsaker, matkärl, får, kor, höns… Allt uppdelat i olika avdelningar. Massor med folk. Liv och rörelse.

Imorgon kommer Lotte, Karin och Christine hit och då far vi tillsammans med dem på utflykt till Lalibela, där vi stannar två nätter.

Hej! Maria och jag kom lyckligt fram till Woldia igår med Christine och Annika.Vi har dåligt nätverk nu just så jag publicerar bara en bild av ett fd fadderbarn som nu öppnat egen te&kaffeservering där vi bjöds på gott te och sällskap! Allt är bra här,underbart vackert och mycket varmt!

Gudstjänst-dag

Tidigt imorse, typ 4-5-tiden, hördes mässande stämmor från de ortodoxa kyrkorn. Här e folk morgonpigga kan jag berätta... Det är söndag idag och det betydde gudstjänst för vår del. Vi har sett fram emot det, eftersom etiopiska gudstjänster ser ut på lite annat sätt :)

Vi åkte alla fyra tillsammans med Christine & Annika från FMS till en Mekane Yesus kyrka här i stan. Gudstjänsten börjar egentligen kl. 9 men som med allt annat här i Etiopien finns det en viss tidsfördröjning... Medvetna om detta startade vi först halv tio från gästhuset. Vi tio ungefär började gudstjänsten på "riktigt". Vi inledde med lovsång. Allt gick på amhariska, så vi fattade just ingenting. Men Christine och Annika översatte i stora drag. Öronproppar tar vi med oss nästa gång, för ljudnivån var ganska hög. Det bara skrålade från högtalarna. Men i nåt skede blev det strömavbrott, tack o lov ;)

Efter sången följde 1 h predikan.. Vid 12 var gudstjänsten över. Även om vi inte förstod mycket av innehållet  blev åtminstone jag berörd av innerligheten hos etiopierna. De skrattar, gråter, dansar, klappar i händerna... Uttrycker med hela kroppen sin tro.

/Maria

Hej! Vi har haft en superfin dag i Dessie! Morgonen startades med egengjord yoghurt med bananer och goda frön! Efter frukosten for vi alla 4 med Christine till aktivitetscentret där vi fick träffa cirka 50 av fadderbarnen! Underbara ungar,vi hade alla hela tiden en liten hand i vår eller runt halsen. Byggde pussel,ritade,klippte och spelar spel. På utsidan fick vi undervisning hur man plogar upp ett trädgårdsland,dvs med 2 oxar och liten handplog! :-) Eftermiddagen var vi på lunch till Annika (som också är missionär här i Etiopien) Sen tvätta vi kläder för hand och bakade bröd! Ikväll har vi fått bada i äkta finsk vedabastu hos Christine! Oj vad vi njöt! Sen har vi suttit och njutit av kvällste och hembakat bröd till skön musik...syrsornas spel! :-)

Ändrade planer!

Några nyckelord då det kommer till missionsarbete är flexibilitet och tålamod... Vi är så bortskämda i Finland med att elen funkar, internetuppkopplingen är snabb och att vi har saker och ting under kontroll. Vi planerar och organiserar.

Här går det sällan som planerat. Idag var planen att jag och Marianne skulle åka vidare till Woldia, men igår fick vi veta att en stor vattenpump i staden är sönder vilket innebär att det inte finns något vatten överhuvudtaget. Så nu stannar jag och Marianne här i Dessie några dar extra, tills pumpen är fixad :)

"Människan spår, men Gud rår", är ett uttryck jag hörde nån säga en gång...

Hänt sen senast:

Onsdag

Eftersom FMS gästhus var upptaget, blev vi inkvarterade på ett hotell här i Dessie fram tills fredag. Det har känts konstigt att bo där då vi har grannar som bor i plåtskjul till hus...
Idag bekantade vi oss med staden tillsammans med Christine och vi handlar lite små förnödenheter. Vi fick också stifta bekantskap med de som jobbar inom FMS här vid synoden (stiftet) samt blev guidade runt på området och aktivitetscentret.

Torsdag

Idag var vi bl.a. ut till en by som heter HAIK (betyder sjö på amhariska). Den låg mycket passande vi en sjö. Vi åt traditionellt etiopiskt injerabröd med två olika sorters fiskröror. Injerabröd är ett surdegsbröd bakat på teffmjöl. Det bakas ut till en stor plätt. Konsistensen påminner om skumgummi, smaken är... Annorlunda. Men vi vänjer oss! Till brödet serveras olika "wotts", dvs olika röror. Oftast ganska kryddstarka.

Kvällen tillbringades på hotellet i mörker. Det fanns ingen ström, så då tändes stearinljus istället. Vi satt och pratade med Vesa, som skulle återvända till Addis följande dag. Vi har varit tacksamma att ha honom med oss!
Kvällen avrundades med en bönestund på Karins och Lottes rum.

Och idag har vi checkat ut från hotellet och befinner oss nu på synodens område. Här kommer vi bo alla fyra i gästhuset bredvid Christine, vår handledare.

Allt känns fint och vi mår alla bra!

Hej från Maria och mej också! Vi är nu framme i Dessie efter en underbart vacker bilresa från Addis Abeba.Vesa,FMSs regionchef har kört oss tryggt genom enormt vackra bergslandskap som växlat från 1500-3000 m ö h . Går inte att på något sätt beskrivas rättvist med ord men den vackraste natur jag sett! Ett enormt myller av färgglada,vackra människor i sina vardagssysslor..drivande boskap (getter,åsnor,kameler,kor) på väg nånstans från nånstans...söta skolbarn stolta i sina dräkter..blommande boskar i alla färger,vackra träd..så glad att få uppleva allt detta. Vi är nu tryggt framme i Dessie.Här stannar Maria och jag till fredag då vi fortsätter vår resa mot Woldyia där det är meningen vi vara! 😊 kramar och hälsningar till alla! 

Det är nära nu...

Pratade med Marianne tidigare ikväll och vi konstaterade båda att det känns bra inför imorgon. Det känns lugnt.
Själv har jag inte packningen klar ännu. Har plockat och städat heela dagen vid internatet idag.
Men sån här är jag. Jag stressar inte upp mig. Och det är väl som allt annat, på gott och ont :)

Malariamedicinen tog jag första dosen av idag (vi kommer inte till Woldia förrän om ca en vecka) och jag har inte märkt av nåt skilt ännu. Johan jag kommer ihåg din uppmaning om sketch-bok, OM vi mot förmodan får lite roliga hallucinationer.. :)

Tack för de böner ni bett redan nu. Speciellt tack till våra kära "sändare" Johanna och Agneta <3

Ja, det känns som sagt lugnt. Är inte rädd för att resa iväg.
Den här versen kom jag att tänka idag. Paulus skriver i Rom 14:8 "Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren"

/Maria