Cirkeln är sluten

Efter snart en veckas uppehåll med bloggande kommer nu en efterlängtad nyhet... Vi, jag och Marianne sitter just nu i tåget på väg till Finland, Österbotten och Bennäs. Ganska ofattbart på nåt vis.
Vi har kommit hem välbehållna. Flygresorna var långa, men gick annars rätt bra. Förutom att våra resväskor är på vift i Istanbul i Turkiet... men de räknar vi med att få om några dagar. Och som vi sa, huvudsaken är att vi själva kommit hem.

Nu är vi trötta och känner oss liksom i off-mode. Lite avtrubbade... Vi saknar den etiopiska värmen och en del annat, men nu njuter vi också av det finska lugnet och stillheten, den rena luften och miljön, vårgrönskan.
Mycket intryck som ska bearbetas. Skönt med en veckas ledighet.

Hej

Nu har vi återvänt till Dessie efter ca 2,5 veckors tid i Woldia. Vi har upplevt och fått se mycket,många minnen för livet och många erfarenheter rikare. Tror och hoppas alla vackra, men även svåra upplevelser, kommer att förbli ett underbart minne för alltid. Tror vi kommer att se våra liv/ vår vardag och vårt hemland med nya ögon.                                                                                                                                                                                                   Lördagen var fylld av avskedsfester,presenter,middagar och massvist med kramar,kindpussar och kärlek.

På morgonen fick vi leka och samtala med fadderbarnen en sista gång...var nog väldigt känslofyllt..kommer nog att bevara alla dessa barn och deras föräldrar/vårdnadshavare i våra hjärtan för alltid.
På dagen bjöd vi alla arbetare vi haft närmare kontakt med på lunch vid Selams restaurang,mat med drycka och kaffe blev 480 birr,dvs knappt 20 euro! Inte mycket sett i Finländskt mått.
På kvällen ordnades en överraskningsfest av samma personer för oss ute vid aktivitetscenter..en kväll vi aldrig glömmer..underbara människor som bara överröste oss med otrolig mängd mat,presenter,tal,böner ,omsorg och kärlek! Allt under stjärnströdd himmel ,syrsors spel i varm afrikansk natt.

Christine och Annika kom efter oss med bil på söndag. Vi blev först välsignade på Mekane Jesus kyrkan i gudstjänsten sen tog vi ett (tårdrypande) farväl av alla våra nya vänner.

Vi är nu tillbaka i Dessie,skall stanna här en par dar före vi återvänder till Addis Abeba och så småningom blir det hemresa,dvs sent på fredagskväll lyfter flyget från Addis hem via Istanbul.

Första maj

Glad vappen!

Första maj firas även är, eller ”workers day” som det heter på engelska. Med andra ord har vi en ledig dag, det är ingen aktivitet på centret.

Veckan som gått har varit innehållsrik. Vi har de senaste dagarna fått vara med på hembesök tillsammans med socialarbetaren Ashagre, koordinatorn Abera samt frivilligarbetande hembesökare. Vi har alltså besökt olika fadderbarn och vårdnadshavares hem. Socialarbetaren gör regelbundna besök i hemmen för att kolla upp läget och se om något behöver åtgärdas. T.ex. en av vårdnadshavarna, en äldre kvinna, hade fallit och skadat höften och behöver nu operation. Hon blir troligen skickad till ett sjukhus i Addis denna helg.

Genom att vara fadder stöder man både barnet, dess syskon och vårdnadshavare. En familj får ca 430 birr (knappt 20 euro) per månad i stöd. Det skall täcka både mat, hygienartiklar och annat. Behovet av stöd är stort. I en familj är oftast en eller båda föräldrarna döda och barnet bor med en äldre släkting. Varje barns bakgrund har varit svår. Familjerna bor i mycket enkla och trånga hem. Vissa sover flera stycken på samma madrass, på smutsiga golv. T.om. djuren kan sova inomhus.

Detta gav oss nog en tankeställare. Vi är väldigt tacksamma över att ha fått födas i ett land som Finland. Efter att sett allt detta känns det som en självklarhet för oss att vara/bli fadder och få stöda dessa människor genom FMS fadderbarnsprojekt även i fortsättningen, både genom pengar (25 €/månad) och bön.

Vi har även denna vecka blivit hembjudna till några av de projektanställda här. Vi har fått smaka på de bästa av rätter, injerabröd med t.ex. doro wott (kycklingröra), shuro och gommen (grönkålsröra). Varje bjudning avslutas med traditionell kaffe-ceremoni.
Vi hade med oss stearin-ljus som tackgåva. Tror det uppskattades i detta land som ofta har elavbrott.

Vi blir väldigt omhändertagna, alla vill visa oss det bästa av sitt hemland. Igår togs vi till ett traditionell musik-café, som vanligtvist endast är öppet kvällstid, men blivit privatbeställt för vår skull. En överraskning efter maten var en inhyrd trubadur som spelade på ”mesinko” ,dvs ett ensträngat, traditionellt  instrument. Mannen improviserade sånger till var och en av oss, tex en hyllning till kvinnans skönhet.

Vi har nu 3 dagar kvar i Woldia, på söndag återvänder vi till Dessie. Vi har fått ha fina dar, trots utmaningar av olika slag, allt till lärdom. Har känt Guds beskydd och välsignelse under hela resans gång. Vill tacka alla som ber för/med oss.

Ikväll blir det filmkväll! Vi har köpt en amharisk film, textad på engelska. Blir intressant!? J
Men ska man ha tag på popcorn här i stan får man leta sig fram…

Här följer några bilder från de senaste dagarna:

Gatubild

Kvinna som maler kaffebönor

Kvinna som säljer chili utanför sitt hem

Tillsammans med vårdnadshavare och fadderbarn (en av projektets hembesökare står längst till vänster)

Utflykt med "bajaj". Snygg posé :)

Här har vi den "mesinko"-spelande mannen!

Lalibela

Efter två nätter i Lalibela har vi återvänt till Woldia. Vi har haft fina dagar tillsammans med Karin, Lottie och Christine. Vägen till Lalibela var en upplevelse i sig. Vi körde serpentinvägar genom höga bergslandskap. Högsta höjden vi åkte på var 3536 m över havet. Lägsta höjden låg nånstans på 2000 m. Vägen var asfalterad förutom 45 km. Vi kan kalla vägen för "tvättbräda", för det skumpade och dammade. Här krävs nog bra terrängbil och bra chaufför! Bägge hade vi.

Vi sov på hotell LAL och där fanns dusch!! Till stor glädje för oss!
Lite om Lalibela... Lalibela är en ort i regionen Amhara i norra Etiopien, på 2 360 meter över havet, omkring 645 kilometer norr om Addis Abeba. Den hade 8 484 invånare vid folkräkningen 1994.^[1]

Platsen hette ursprungligen Roha, men bär nu namn efter 1200-talskungen Lalibela. Här finns elva klippkyrkor från 1000- till 1200-talen med betydande ornamentala och figurativa vägg- och takmålningar och reliefer. Kyrkorna höggs ur berget till fristående byggnader. Den största är mer än 30 meter lång, 25 meter bred och 10 meter hög. Platsen är en välkänd vallfartsort för etiopiska kristna,^[2] och kyrkorna räknas i dag till Unescos världsarv. Strax utanför staden ligger Lalibela Airport. (wikipedia)

Här kommer bilder från vår fina utfärd:

Vägen till Lalibela. Här färdas allt möjligt; människor, får och kor...

Vissa bor i hyddor

Utanför en av klippkyrkorna

S:t Göranskyrkan

En nunna som sålde bl.a. egengjorda målningar

Kung Lalibelas palats (här syns terassen)

Originalmålning från 1200-talet, föreställande de tolv lärjungarna

Så här såg det ut på vägen mellan Lalibela och Woldia

Längesen sist!

Vi har nu varit i Woldia en vecka och mycket har hänt. Vi har inte bloggat så aktivt som planerat, dels på grund av nätverksproblem samt för att enda stället vi har fri WFfi på är vid LAL-hotell, som ligger cirka 1 km från gästhuset där vi bor. Dit far vi en gång per dag och ibland funkar nätet ibland inte…

Vi har kommit till en rofylld och vacker plats. Från vårt gästhus har vi utsikt över hela staden, som är inramad av höga berg. Woldia är en relativt liten stad, med ca 60 000 invånare. Men är större och har mer utbud än vi förväntade oss.

Staden har varit utan vatten flera veckor, så det vatten vi har till förfogande finns i tunnor utanför våra rum och de fylls på av våra vakter. Utmanande för oss som är vana att duscha dagligen… Ändå har vi det bättre ställt än de flesta. Det är en lärdom för oss.

Vårt gästhus är beläget precis intill ett aktivitetscenter samt en Mekane Yesus-kyrka. Till aktivitetscentret kommer fadderbarn (totalt 150) och deras vårdnadshavare. Vi har bekantat oss med dem och verksamheten här. Nu under påskveckan har det stannat av lite, men vi har fått testa på att spinna bomull tillsammans med en grupp äldre kvinnor. De kommer hit måndags- och onsdagsförmiddagar. Har även lekt och spelat spel med några av barnen. De kommer hit efter skolan, dvs på eftermiddagar samt lördagar.

På lördag hölls en stor påsk-fest för fadderbarnen här på aktivitetscentret, med program och servering. Maten bestod av injera och misr-wott, en sorts linsröra samt kaffe kokat på traditionellt vis. Vi deltog även i programmet genom att sjunga den svenska rörelsesången ”huvud,axlar, knän och tår”. Barnen (ca 100) deltog med drama, tävlingar och berättelser. En rolig och spontan dag!

Påskhelgen har varit omväxlande. På långfredag fick vi en unik möjlighet att delta i en ortodox gudstjänst tillsammans med socialarbetaren Ashagre och datalärarinnan ”Weni”. En ortodox gudstjänst pågår flera timmar, men det är fritt att komma och gå när man vill. Man kan sitta både på utsidan och inne i kyrkan. Vi satt utanför. Det kändes som att vara på en stor piknick. Klädseln för kvinnor är täckta axlar och knän, och helst en traditionell etiopisk sjal på huvudet. Den knyts på ett speciellt sätt. Vi fick hjälp med detta.

 Söndag deltog vi i nattvardsmässan vid Mekane Yesus-kyrkan här på området. Allt gick förstås på amhariska, men vi fick den delvis översatt av en församlingsmedlem, som kan bra engelska. En stämningsfull och högljudd gudstjänst (öronpropparna ska med nästa gång!). Nattvarden var särskilt stark upplevelse för oss.

På eftermiddagen blev vi bjudna hem på mat till Weni (datalärarinnan) och hennes familj. Påsksöndagen är en stor festdag som innebär mycket mat, efter lång fasta. Vi åt injera (såklart), doro wott (kyckling), tibs (lammkött) och ägg. Samt kaffe och popcorn :)
Vi fick låna traditionella festkläder utav Wenis mamma. Komplimangerna haglade!
Vilken härlig gästfrihet vi fick uppleva!

Gårdagen var fortfarande helgdag. Då blev vi inbjudna till Tesfayes familj. Tesfaye är koordinator för Woldias aktivitetscenter. Gissa menyn… Injera med samma röror som igår samt getkött.

Idag har vi fått vara med på marknad. Marknad hålls varje tisdag och den är STOR. Folk kommer dit från landsbygden för att köpa och sälja varor. Här hittar man det mesta. Kläder, sädesslag, frukter, grönsaker, matkärl, får, kor, höns… Allt uppdelat i olika avdelningar. Massor med folk. Liv och rörelse.

Imorgon kommer Lotte, Karin och Christine hit och då far vi tillsammans med dem på utflykt till Lalibela, där vi stannar två nätter.

Hej! Maria och jag kom lyckligt fram till Woldia igår med Christine och Annika.Vi har dåligt nätverk nu just så jag publicerar bara en bild av ett fd fadderbarn som nu öppnat egen te&kaffeservering där vi bjöds på gott te och sällskap! Allt är bra här,underbart vackert och mycket varmt!

Gudstjänst-dag

Tidigt imorse, typ 4-5-tiden, hördes mässande stämmor från de ortodoxa kyrkorn. Här e folk morgonpigga kan jag berätta... Det är söndag idag och det betydde gudstjänst för vår del. Vi har sett fram emot det, eftersom etiopiska gudstjänster ser ut på lite annat sätt :)

Vi åkte alla fyra tillsammans med Christine & Annika från FMS till en Mekane Yesus kyrka här i stan. Gudstjänsten börjar egentligen kl. 9 men som med allt annat här i Etiopien finns det en viss tidsfördröjning... Medvetna om detta startade vi först halv tio från gästhuset. Vi tio ungefär började gudstjänsten på "riktigt". Vi inledde med lovsång. Allt gick på amhariska, så vi fattade just ingenting. Men Christine och Annika översatte i stora drag. Öronproppar tar vi med oss nästa gång, för ljudnivån var ganska hög. Det bara skrålade från högtalarna. Men i nåt skede blev det strömavbrott, tack o lov ;)

Efter sången följde 1 h predikan.. Vid 12 var gudstjänsten över. Även om vi inte förstod mycket av innehållet  blev åtminstone jag berörd av innerligheten hos etiopierna. De skrattar, gråter, dansar, klappar i händerna... Uttrycker med hela kroppen sin tro.

/Maria