Cirkeln är sluten

Efter snart en veckas uppehåll med bloggande kommer nu en efterlängtad nyhet... Vi, jag och Marianne sitter just nu i tåget på väg till Finland, Österbotten och Bennäs. Ganska ofattbart på nåt vis.
Vi har kommit hem välbehållna. Flygresorna var långa, men gick annars rätt bra. Förutom att våra resväskor är på vift i Istanbul i Turkiet... men de räknar vi med att få om några dagar. Och som vi sa, huvudsaken är att vi själva kommit hem.

Nu är vi trötta och känner oss liksom i off-mode. Lite avtrubbade... Vi saknar den etiopiska värmen och en del annat, men nu njuter vi också av det finska lugnet och stillheten, den rena luften och miljön, vårgrönskan.
Mycket intryck som ska bearbetas. Skönt med en veckas ledighet.

Hej

Nu har vi återvänt till Dessie efter ca 2,5 veckors tid i Woldia. Vi har upplevt och fått se mycket,många minnen för livet och många erfarenheter rikare. Tror och hoppas alla vackra, men även svåra upplevelser, kommer att förbli ett underbart minne för alltid. Tror vi kommer att se våra liv/ vår vardag och vårt hemland med nya ögon.                                                                                                                                                                                                   Lördagen var fylld av avskedsfester,presenter,middagar och massvist med kramar,kindpussar och kärlek.

På morgonen fick vi leka och samtala med fadderbarnen en sista gång...var nog väldigt känslofyllt..kommer nog att bevara alla dessa barn och deras föräldrar/vårdnadshavare i våra hjärtan för alltid.
På dagen bjöd vi alla arbetare vi haft närmare kontakt med på lunch vid Selams restaurang,mat med drycka och kaffe blev 480 birr,dvs knappt 20 euro! Inte mycket sett i Finländskt mått.
På kvällen ordnades en överraskningsfest av samma personer för oss ute vid aktivitetscenter..en kväll vi aldrig glömmer..underbara människor som bara överröste oss med otrolig mängd mat,presenter,tal,böner ,omsorg och kärlek! Allt under stjärnströdd himmel ,syrsors spel i varm afrikansk natt.

Christine och Annika kom efter oss med bil på söndag. Vi blev först välsignade på Mekane Jesus kyrkan i gudstjänsten sen tog vi ett (tårdrypande) farväl av alla våra nya vänner.

Vi är nu tillbaka i Dessie,skall stanna här en par dar före vi återvänder till Addis Abeba och så småningom blir det hemresa,dvs sent på fredagskväll lyfter flyget från Addis hem via Istanbul.

Första maj

Glad vappen!

Första maj firas även är, eller ”workers day” som det heter på engelska. Med andra ord har vi en ledig dag, det är ingen aktivitet på centret.

Veckan som gått har varit innehållsrik. Vi har de senaste dagarna fått vara med på hembesök tillsammans med socialarbetaren Ashagre, koordinatorn Abera samt frivilligarbetande hembesökare. Vi har alltså besökt olika fadderbarn och vårdnadshavares hem. Socialarbetaren gör regelbundna besök i hemmen för att kolla upp läget och se om något behöver åtgärdas. T.ex. en av vårdnadshavarna, en äldre kvinna, hade fallit och skadat höften och behöver nu operation. Hon blir troligen skickad till ett sjukhus i Addis denna helg.

Genom att vara fadder stöder man både barnet, dess syskon och vårdnadshavare. En familj får ca 430 birr (knappt 20 euro) per månad i stöd. Det skall täcka både mat, hygienartiklar och annat. Behovet av stöd är stort. I en familj är oftast en eller båda föräldrarna döda och barnet bor med en äldre släkting. Varje barns bakgrund har varit svår. Familjerna bor i mycket enkla och trånga hem. Vissa sover flera stycken på samma madrass, på smutsiga golv. T.om. djuren kan sova inomhus.

Detta gav oss nog en tankeställare. Vi är väldigt tacksamma över att ha fått födas i ett land som Finland. Efter att sett allt detta känns det som en självklarhet för oss att vara/bli fadder och få stöda dessa människor genom FMS fadderbarnsprojekt även i fortsättningen, både genom pengar (25 €/månad) och bön.

Vi har även denna vecka blivit hembjudna till några av de projektanställda här. Vi har fått smaka på de bästa av rätter, injerabröd med t.ex. doro wott (kycklingröra), shuro och gommen (grönkålsröra). Varje bjudning avslutas med traditionell kaffe-ceremoni.
Vi hade med oss stearin-ljus som tackgåva. Tror det uppskattades i detta land som ofta har elavbrott.

Vi blir väldigt omhändertagna, alla vill visa oss det bästa av sitt hemland. Igår togs vi till ett traditionell musik-café, som vanligtvist endast är öppet kvällstid, men blivit privatbeställt för vår skull. En överraskning efter maten var en inhyrd trubadur som spelade på ”mesinko” ,dvs ett ensträngat, traditionellt  instrument. Mannen improviserade sånger till var och en av oss, tex en hyllning till kvinnans skönhet.

Vi har nu 3 dagar kvar i Woldia, på söndag återvänder vi till Dessie. Vi har fått ha fina dar, trots utmaningar av olika slag, allt till lärdom. Har känt Guds beskydd och välsignelse under hela resans gång. Vill tacka alla som ber för/med oss.

Ikväll blir det filmkväll! Vi har köpt en amharisk film, textad på engelska. Blir intressant!? J
Men ska man ha tag på popcorn här i stan får man leta sig fram…

Här följer några bilder från de senaste dagarna:

Gatubild

Kvinna som maler kaffebönor

Kvinna som säljer chili utanför sitt hem

Tillsammans med vårdnadshavare och fadderbarn (en av projektets hembesökare står längst till vänster)

Utflykt med "bajaj". Snygg posé :)

Här har vi den "mesinko"-spelande mannen!